36-åringen lämnade IFK Norrköping som en hyllad kulturbärare och guldmakare och flyttade hem till Åland i höstas.

Han fick med sig Hampus Lönn och Tarik Hamza från Sylvia när cirkeln nu sluts i IFK Mariehamn, som han lämnade för 20 år sedan när karriären tog fart.

Nu har han hunnit landa rejält på hemön – både socialt och fotbollsmässigt.

– Det är klart att det är speciellt att vara på Åland igen. Det är ju här jag har familjen, släkt och vänner sedan barndomen. Det känns jättebra och jättekul att kunna avsluta karriären i IFK Mariehamn också. Oavsett hur lång tid jag har kvar, säger "Daja".

Du har inte bestämt dig än när det är dags?

– Nej, och det beslutet kommer jag inte ha bråttom med.

Det låter som att du har fått tillbaka ännu mer åländska i rösten?

– Haha, det är nog lätt hänt. Det är samma med barnen. Östgötskan från dagis försvann ganska snabbt när vi kom hit.

Ett halvår har avverkats i den finska fotbollen, där IFK Mariehamn håller till. Laget ligger sjua i ligan och på lördag väntar cupfinal hemma på Wiklöf Holding Arena mot ligaettan Ilves.

– Det är första gången vi har cupfinal på Åland och det är stort, konstaterar Sjölund.

Finalen avgörs i en enda match och IFK Mariehamn är 90 minuter från föreningens tredje stora titel. Den lilla uppstickarklubben har sedan tidigare en cupvinst från 2015 och en ännu häftigare ligatitel från 2016.

– Vi får väl se på lördag om det är dags igen. Tidigare har finalen spelats på neutral plan men nu hade vi lyckan med oss att få hemmaplan. Jag tror absolut att vi kan ha fördel av det. Planen var ganska sliten under våren men nu har den kunnat vila under landslagsuppehållet.

Precis som Daniel Sjölund, skulle man kunna säga. En nio veckor lång lårskada tidigt på säsongen har följts av skavanker både i baklår och ljumskar.

Det har blivit mer sporadiskt än regelbundet spel.

– Så kan man säga. Det har varit för mycket problem för att jag ska vara riktigt nöjd. Jag fick gå av i senaste matchen innan uppehållet på grund av ljumskarna. Nu har jag kunnat vila en extra vecka och i morgon (torsdag) är tanken att jag ska göra min första träning.

Hur blir det att möta Ilves?

– De är väldigt starka och leder ju serien. Framför allt är de väldigt starka försvarsmässigt och släpper in väldigt få mål. När vi mötte dem borta i ligan blev det 0–0.

Hur bra är Mariehamn i år då?

– Jag tycker vi har varit bra. Vi skapar mycket framåt och känns farliga. De matcherna som vi har förlorat har varit jämna. Jag har en väldigt positiv bild av våren och nu har vi ju gått till cupfinal också. Sen hade man önskat mer poäng i ligan.

Din roll i laget?

– Jag är defensiv centralmittfältare i 4–3–3.

Om det är hemvändarkänsla för Daniel Sjölund är det precis tvärtom för Hampus Lönn och Tarik Hamza, som är ute på sina första utlandsäventyr.

– Lönn har gjort det väldigt bra och gjorde en del mål på försäsongen. Han har en viktig roll som höger ytterforward. Han spelar i princip varje match även om han har fått vara högerback ibland på grund av skador, berättar Sjölund.

Hamza har haft det lite tyngre.

– Vi har tre väldigt bra mittbackar och han var utanför laget först. Sen fick han chansen att hoppa in när det blev en skada. Då gjorde han mål och fick spela i nästa match också. Tyvärr blev han skadad då och det har hållit honom borta sedan dess. Det var borta mot Ilves faktiskt. Synd att det hände när han äntligen fick chansen.

Daniel Sjölund gjorde fyra år i IFK Norrköping och det satte djupa avtryck – åt båda hållen. Från Mariehamn har han följt sitt förra IFK-lag så mycket som möjligt.

– I början kändes det som att vi spelade match exakt samtidigt men på slutet har jag kunnat se en del. IFK Norrköpings form har sett mycket bättre ut de sista matcherna också. De presterade ganska bra innan också men man behöver ju trepoängare, konstaterar han.

Det blev bättre när de ändrade om lite och fick mer tryck framåt?

– Ja. Om man ser till vilka spelare de har också så är det ju väldigt många offensiva, säger Daniel Sjölund.