IFK Göteborg var så horribelt förra året att det smärtade att se storklubben kravla runt i den allsvenska botten.

Hånade Mats Gren och bespottade "bluffen" Poya Asbaghi stod mitt i skitstormen som ändå mojnade när kontraktet räddades (och Gren kickades).

Räddningsplankorna fanns i att tre lag – Trelleborg, Dalkurd och Brommapojkarna – var ännu sämre.

Artikelbild

IFK Göteborg var ett uselt, uträknat lag utan identitet.

En senhöst passerade.

En vinter gick förbi och en fyrverkerikupp av de egna fansen satte det hårt prövade klubbmärket på ett nytt test som IFK Göteborg inte behövde.

Det fanns inte mycket som tydde på att något skulle bli ett annorlunda eller bättre 2019.

Artikelbild

Blåvitt tippades harva runt i leran på nytt, krigandes för livet och inledde planenligt med en 1–3-förlust borta mot AFC Eskilstuna.

Resten?

Så långt ifrån planenligt det går.

IFK Göteborgs uppryckning och uppväxling är tveklöst allsvenskans största utropstecken så här långt och karaktärsdragen känns bekanta.

Ett ungt, hemvävt lag som styrt sig själva till ett medgångsflyt och ett spel som maxar alla fötter.

Bekant va?

Tanken på att det är en förvandling som påminner om IFK Norrköpings transformation hösten 2014 fanns redan när Blåvitt krossade mästarna AIK.

När Änglarna vände 1–2 till 4–2 i Uppsala på lördagen stärktes känslan att här är nästa kamratförening på seriös uppgång och att de tar vägen dit via källaren med det här formidabla uppskjutet är lika fascinerande som oväntat.

En egenproducerad bollbekväm ungdomsgård som just nu inte kan sätta fötterna fel.

IFK Göteborg var serieledare i allsvenskan fram till Malmös seger i Falkenberg och det kryllar plötsligt av lirare som visar vägen.

Benjamin Nygren (touch, intelligens och spelsinne i samma paket).

Jag har avfärdat hypen runt Patrik Karlsson Lagemyr att vara mer spännande än verkligheten.

Nu kelar han med bollen och står för poäng i varenda match.

Måns Saebbö, född 2000, debuterade och satte 2–2-kvitteringen mot Sirius.

Göteborg ler igen. De mår bra igen och de har hittat det där go:et som "Peking" lyste om när de påbörjade sin klättring i slutomgångarna 2014.

IFK Norrköping gick hela vägen till guld 2015.

Det är alldeles för tidigt att koppla samman den här änglacharmen med guld men det känns som det är mer än en tillfällig flirt.

Det ältas inte om tålamod längre på Kamratgården men det är inte heller en normal sits för en storklubb.

IFK Göteborg kan gotta sig åt sin nyvunna status, njuta av stunden i den allsvenska toppen och på vägen fortsätta att leka fotboll och undvika press. Den ligger på Malmö FF, AIK och IFK Norrköping. MFF imponerar. AIK och Peking hackar.

Poya Asbaghi sitter i en skön coachsits med ett lag som uppenbarligen besitter grymma egenskaper och dessutom inte har något att förlora med tanke på vad de kommer ifrån så sent som för ett halvår sedan.

Elfsborg borta och IFK Göteborg hemma är vad som väntar Jens Gustafssons IFK Norrköping de kommande omgångarna. Två urstarka lag formmässigt och två matcher av avgörande karaktär för Peking (toppskiktet kommer inte vänta på att laget ska börja ta trepoängare) som har tre vinster på sina tävlingamatcher 2019. Blickar vi tillbaka på cup- och allsvenskan har Kamraterna vunnit mot Falkenberg (jumbo i allsvenskan), IFK Värnamo och Assyriska Turabdin. Båda på den undre halvan i division 1 södra.