Krönika Det är en speciell fotbollssäsong som sparkade igång i helgen. En säsong där det är lika viktigt att hänga kvar som att slåss om medaljerna i toppen. Allt handlar, förstås, om pengar.

Nu är den igång, allsvenskan. Jakten på Lennart Johanssons pokal har inletts – för IFK Norrköpings del med ett plågsamt nederlag i Helsingborg i söndags – men efter 30 spelade omgångar väntar den verkliga belöningen: Pengarna.

Fotbollsallsvenskan, den som från början kallades för "Storserien" eller "Stora svenska serien", kickade igång redan 1924 och kan naturligtvis inte jämföras med den gigantiska apparat vi ser framför oss i dag.

Artikelbild

| "Det är en speciell fotbollssäsong som sparkade igång i helgen", skirver Folkbladets krönikör Pär Andersson. På bilden. Norrköpings Jordan Larsson grattas efter att han kvitterat till 1-1 under söndagens premiärmatch i allsvenskan mellan Helsingborgs IF och IFK Norrköping som slutade 3-1.

Långt in på 1970-talet handlade det om ren amatörfotboll, spelarna fick sköta bollsparkandet på fritiden, efter sina knegarjobb och ersättningen från klubblagen var inte sällan noll kronor.

Först under senare delen av 80-talet fick vi se en sorts professionalism värd namnet och i dag är killarna i vår högsta serie rätt skapligt avlönade av föreningarna.

Just det här året, 2019, är extra viktigt för landets elitklubbar. Nästa säsong kommer nämligen ett guldregn falla över först och främst vår kära (herr)allsvenska.

För från och med 2020 gäller det nya lukrativa avtalet som elitklubbarna (allsvenskan och superettan) skrev med mediebolaget Discovery som köpt sändningsrättigheterna till våra högsta divisioner. Och det är inte småpotatis vi snackar om här.

Discovery kommer att slanta upp hisnande 555 miljoner kronor per år för att få sända matcherna från allsvenskan och superettan.

Det är mer än det dubbla jämfört med nuvarande avtal som gav klubbarna 240 miljoner kronor att dela på årligen. Är det konstigt att klubbkassörerna ömsom gnuggar händer, ömsom biter på sina naglar över vad som komma skall?

Med andra ord: Se till att hänga kvar i serien - till vilket pris som helst. De som missar tåget går också miste om den välfyllda gottepåsen som ska fördelas nästa år.

Klubbarna har med andra ord rustat rejält och några – de som redan hade råd att slanta upp – har köpt på sig spelartrupper för att rida ut alla eventuella motgångar som kan tänkas dyka upp under 30 omgångar och de som styr och ställer i föreningarna vet att oförutsedda saker händer och förmodligen kommer att hända.

Vad kommer då att ske när de allsvenska lagen tillförs tv-pengar i storleksordningen två och en halv gånger mer än i dag? Ja, det är egentligen bara att kasta ett öga på SHL och ishockeyn för att inse vad som väntar. Där är numera de ekonomiska skillnaderna avgrundslik mellan högsta och näst högsta serien (där exempelvis Vita Hästen huserade senaste säsongen).

Medan en allsvensk hockeyspelare i bästa fall kan hanka sig fram på sin lön kan SHL-liraren lätt käka skaldjursplatå på finare restaurang flera gånger i veckan. Ja, ni fattar.

Utvecklingen inom fotbollen är på väg mot samma håll, även om många tror att fotbollsledarna gör en lite annorlunda bedömning i hur de nya pengarna ska fördelas mellan divisionerna. Mycket pekar mot att det blir en något rättvisare utdelning, uppskattningsvis får superettanlagen uppemot 25 procent av kakan.

Med nya friska pengar på kontot är det meningen att svenska klubblagen på allvar ska kunna ta upp kampen med Europa, där i många fall de inhemska ligorna rankas högre liksom spelarnas saldon. Svenska toppklubbar har tidigare haft en lägre lönenivå än i Norge, Danmark och flertalet av de europeiska så kallade B-ligorna.

Nästa år ska skillnaderna inte vara lika stora och på sikt vill svenskarna givetvis att Allsvenskan ska vara den största och mest populära bland de spelare som inte når Serie A, Premier league eller La Liga i Italien, England eller Spanien.

På sikt ska vi bli mer konkurrenskraftiga i det europeiska cupspelet och väl där finns det ännu större pengar att hämta för de svenska klubbarna.

Då förstår ni varför bottenstriden är minst lika intressant som guldkampen i höst.