Widar Den tidigare Labourledaren och premiärministern Tony Blair kombinerar som få verklighetsnärhet med att "ha orden" som vår egen f.d. toppolitiker Göran Persson brukar säga.

Tony Blair är den mest framgångsrika premiärminister som Labour någonsin haft. Under sin decennielånga era från mitten av 1990-talet skapade han hopp, framtidstro och inspiration för en annars tämligen nermald socialdemokrati/mitten i Europa.

Det som kom efter honom i Storbritannien har däremot utvecklats i allt mer sorgliga banor. Labour är så fjärran från regeringsdugligt som det är möjligt att vara. Vänstern har tagit över närmast totalt. På den högra sidan i politiken är det om möjligt ännu värre. Regeringsdugligheten närmar sig raskt nollvärden i takt med att de hårda ”brexitörerna” tar över partiet alltmer bestämt.

Sedan folkomröstningen om utträdet ur EU för tre år sedan så har det mesta i politiken blivit en enda soppa.

Tony Blair ägnar EU en mycket stor uppmärksamhet i sin opinionsbildning. I helgen lyssnade jag på honom när han föreläste om de alternativ och handlingsvägar som trots allt finns. Han har gett upp om att de nuvarande ledningarna för de politiska partierna ska kunna ge några positiva bidrag till positiva lösningar för Storbritannien. Tony Blairs hopp står istället til det civila samhällets möjlighet att pressa fram handling från politikerna i parlamentet.

I sin pedagogiska vidoeföreläsning visar Blair hur som helst att det finns ett flertal som vill ha något annat än en "no deal" Brexit; alltså en lösning där Storbritannien lämnar utan avtal med EU.

Tony Blairs position är att "tvinga" parlamentet att bestämma sig för antingen en mjuk Brexit - stanna kvar på den tullfria inre marknaden - en hård Brexit - lämnar marknad och tullunion men reglerar umgänget med EU genom ett antal avtal eller en No deal Brexit - det får visa sig vad som händer; det blir som det blir.

När parlamentet bestämt sig så får folket rösta om vilken Brexit de vill ha.

Ett bra upplägg. Folket har faktiskt röstat för att lämna. Nu bör de bestämma hur det ska gå till. Kanske finns det så mycket självbevarelsedrift kvar i partierna att de förmår något annat än att köra landets styrelseskick helt i botten.