Widar Prideveckan pågår för fullt i Stockholm. För de allra flesta utanför de inre kretsarna är paraden på lördag den stora begivenheten. Arrangörerna räknar med minst 50 000 deltagare i paradtåget. Med bra väderförhållanden kan vi dessutom räkna med uppemot en halv miljon människor i publiken. Att samla runt fem procent av Sveriges befolkning som fysiska deltagare och åskådare på en och samma plats och tid är det inte många som klarar av nuförtiden. För att säga det enkelt och rakt ut: Pride är stort. Vilket värmer mitt hjärta.

Det är kort sagt mycket glädjande och hoppingivande att en manifestation för kärlek, tolerans och empati har utvecklats till Sveriges största och mest publika evenemang.

Under veckan genomförs en mängd seminarier och diskussioner och debatter och föreläsningar och shower och gud vet allt. Här finns något för var och en som har ett hyfsat öppet sinnelag och rimlig distans till sina egna fördomar och blockeringar. Det finns mycket i det digra utbudet som lockar. Jag har för min egen del ännu bara bokat ett arrangemang. På Hallwylska museet vid Norrmalmstorg ska jag delta i en visning om hur det kunde vara att avvika från det förväntade vid sekelskiftet 1900 då det rådde strikta normer kring kropp, nakenhet, kön och sexualitet: "Den borgerliga kärnfamiljen var samhällsnorm och den grund som samhället ansågs vila på, och familjemedlemmarnas moraliska val vaktades noga."

Min egen bakgrund har inte mycket med den borgerliga kärnfamiljen att göra. Men min uppväxt i arbetarfamiljen i det socialt kontrollerande brukssamhället skiljer sig nog inte så mycket från de borgerligas erfarenheter.

Rädslan för det annorlunda och förnekelsen av den sexuella lustens könsblindhet var dominant här som där. Det är plågsamt att tänka på hur de pojkar och flickor som upplevde sig som fångar i sina kön och kroppar hade det på den tiden. Kanske var det några av mina barndomskompisar?

Politiskt ger jag inte så mycket för Pride. Ledningen verkar sitta fast i inskränkta vänsterhålor där markerande avståndstagande har hög prioritet. Som manifestation för medmänsklighet, kärlek, öppenhet och tolerans är Pride däremot helt oslagbart. Det är stort för det svenska civilsamhället att Pride är så stort.