Debatt Efter många år med högkonjunktur börjar nu de ekonomiska orosmolnen att växa sig stora på himlen över ett stort antal svenska kommuner, däribland Norrköping. Norrköpings kommun växer ständigt och med vision 2035 för ögonen är det kommunala målet att gå mot att bli en av landets främsta miljökommuner med 175.000 invånare där framtidstro och entreprenörskap ges förutsättningar för att blomstra. Då det gäller universitet och näringsliv ska vi ligga i topp och vi ska även vara Sveriges ledande kultur och musikhuvudstad. En vacker vision och ett mål att vara stolta över den dag det är uppnått.

I dagens 2019 och med en förutspådd lågkonjunktur i annalkande känns emellertid denna vision avlägsen. Redan nu ser vi hur besparingar får stor påverkan i våra elevers och våra äldres vardag och med största sannolikhet kommer kommunen att få kämpa med stora ekonomiska problem en överskådlig tid. Att lösa situationen med skattehöjningar och åtstramningar i välfärden är naturligtvis en möjlig väg att gå men i ett långsiktigt perspektiv är varken hårda nedskärningar eller ökat skattetryck på dem som redan betalar stor del av sin lön i skatt, en hållbar lösning.

Människor som inte kan leva på sin lön kommer per automatik att se sig om efter något att dryga ut kassan med vilket bäddar för svartjobb och kriminell verksamhet. Vi ser hur anhöriga och personal allt oftare slår larm om missförhållanden i vården. Nästan dagligen går att läsa om vanvårdade, undernärda äldre som fallit mellan stolarna på olika sätt medan anmälningarna till IVO (Inspektionen för Vård & Omsorg) alltjämt inte visar tendens att minska. En fritidsgård i ett barntätt område stängs ner på fredagskvällar trots att tydliga exempel från hela vårt land indikerar att där tristess och sysslolöshet breder ut sig, ökar skadegörelsen och droganvändandet bland ungdomar. En dyr framtidsnota.

Men, det finns pengar att spara på andra ställen i den kommunala verksamheten. Ett exempel på detta är kommunens alla leasingavtal såsom leasingavtal av bilar, elektronisk utrustning mm. Att leasa är bekvämt men inte alltid det mest ekonomiska på lång sikt och heller inte det mest effektiva sättet att använda skattemedlen.

Ytterligare ett verksamhetsområde som skyndsamt bör ses över är kommunens rutiner för beviljande av bostadsanpassning. Det råder ingen tvekan om att den som har funktionsnedsättning ska ges möjlighet att bo kvar i sitt hem, men självklart skall i alla lägen säkerställas att det mest kostnadseffektiva alternativet tillämpas. När ett enskilt våtrumsutrymme bostadsanpassas för 500 000:- väcks naturligtvis frågan om det verkligen är en bostadsanpassning eller en kostnadsfri nybyggnation som gjorts för Norrköpings skattemedel, då bostadsanpassningar av den här sorten utan tvekan bör kunna göras för en bra bit under halva summan.

Det är hög tid för kommunen att se över sina upphandlingsavtal samt val av entreprenörer för att kunna garantera att de ekonomiska resurserna fördelas rättvist, brukas med varsamhet och används där de gör mest skillnad för kommunens medborgare.