Det kanske inte tillhör vanligheterna att en rollfigurs föräldrar uppmuntrar umgänge med pojkar mer än studier. Att de anser att hon borde lägga mer tid på att träffa potentiella makar än att utbilda sig för att få självständighet. Men sådan är verkligheten för Lola, rom som bor i Spanien tillsammans med sin familj och en väldigt segregerad grupp romer. Samtidigt är det också ovanligt att romer visas upp med så mycket stolthet över sin etnicitet som de gör i ”Carmen & Lola”. Arantxa Echevarría lägger en bakgrundspalett där små tecken på patriarkatet släpps ständigt. Tecken som tillsammans skapar förståelse för i vilken kontexten Lola och Carmen finns.

Mot den bakgrundspaletten målas Lola upp. En enligt umgängeskretsen ”skum” tjej som har andra ambitioner än att gifta sig och skaffa barn. Hon vill bli lärare, eller ornitolog. Hon anstränger sig i skolan och hon lägger mycket tid på graffitikonst. Fadern är missnöjd med att dottern ska ägna sig så mycket åt sådant som han inte anser viktigt. Lolas lillebror är ofta med henne för att på något sätt vakta henne. Något som vi som tittare reagerar på som absurt. Samtidigt saluförs Carmen som ”hon har aldrig varit ute själv i hela sitt liv och har ingen mobiltelefon”, vilket visar vilka som är dygderna i denna gemenskap. Något som för övrigt inte helt stämmer.

Carmen tillhör en annan romsk familj, hon är mycket mer traditionell än Lola. Ultrafeminin, drömmen om att bli frisör (vanligt för romer i Spanien), förlovad med Rafael. Medan Lola är medveten om att hon är lesbisk känner Carmen knappt till sådana saker. Men från att tjejerna möts har de en stark dragningskraft till varandra. Carmen reagerar negativt på Lolas förföringsförsök till en början, trots att hon flörtat friskt, men hon övertygas snabbt om att säga ja till sina känslor. Här fallerar filmen något. Det går för snabbt och för enkelt, dessutom är Carmen den som efter sitt första utbrott snabbt försöker återställa tjejernas relation. Visst känns det behagligt men inte nödvändigtvis trovärdigt.

Artikelbild

För den som vill uppleva spirande, hämningslös kärlek mellan homosexuella är ”Carmen & Lola” en fullträff. Väldigt lite förutom kärleken får plats i filmen. Dramaturgiskt är den spännande och har flyt hela vägen. Samtidigt lämnar karaktärsarbetet mer att önska. Speciellt Carmen framstår som ett tomt skal för Lola/tittaren att fylla hur den vill. Endast Lola och hennes mamma får ha några nyanser alls medan alla andra är underutvecklade.