Engagemanget kring sådd och skörd växer. En del fritidsodlare vill kunna lägga egen sallad och potatis på tallriken. Andra går ett steg längre och ser också till att skörden bidrar till framtidens bestånd. Det ideella sällskapet Sesam, som finns över hela landet, hör till den senare kategorin.

Under Trädgårdsmässan i Älvsjö i mars fick man runt 80 nya medlemmar. Det är rekord för föreningen, men knappast en tillfällighet i tider där genmanipulerade frön diskuteras tillsammans med agrar kulturhistoria.

Politik

Artikelbild

| Kulturarvsodlingen "Ingegerds trädgård" och gänget som fixade den: Linda Fredriksson, Ann-Mari Odeheim, Kerstin Jonsson, Gunnar Eriksson, Jim Berg och Ann-Christine Hedström.

De senaste åren har trädgårdsprofiler som Sara Bäckmo, Elin Unnes och paret Mandelmann i olika sammanhang hyllat Sesams mål och mening. Att odla kulturväxter är delvis ett politiskt ställningstagande.

Det är viktigt för att bevara en genetisk mångfald. Inte bara för att selektera vad som ger störst skörd utan också för att bevara ett lands historia och vad som har odlats en gång i tiden, säger Florian Maindl, Sesams ordförande.

Han konstaterar att föreningen nu har drygt 1 500 medlemmar som sätter fröodling högt upp på dagordningen vare sig de kultiverar på balkong eller på en egen gård. Föreningen har delat in växtslagen i 26 olika skrån som var och en leds av en ålderman. Florian är ansvarig för rädisa- och rättikaskrået.

Det finns en skillnad mellan att odla grönsaker för att äta och att göra en frödling. Många grönsaker kräver att man övervintrar dem. Sedan fröodlar man dem andra året.
Artikelbild

| Annika Carlsson planterar bondbönan 'Arne' under invigningen av kulturarvsodlingen "Ingegerds trädgård". Arrangören Linda Fredriksson till vänster i bild.

Så är fallet med till exempel morötter och palsternackor. Blomkål och broccoli fröodlas på ett år men sommaren är ofta för kort i Sverige. Ett milt klimat behövs och störst chans att lyckas är i drivhus, förklarar Florian.

Årsta

Artikelbild

| Cecilia Nystam och Kerstin Jonsson spanar efter plantor.

En kväll i maj träffas Sesammedlemmar och andra fritidsodlare på ett koloniområde i Årsta i Stockholm. Bland annat invigs en kulturodling.

Vi ska odla sådant som folk inte har smakat – och sedan kan de få egna fröer att odla, säger arrangören Linda Fredriksson.
Artikelbild

| Nya plantor är lika med glädje – Alexandra Adelöf språkas vid med och Ann-Christine Hedström.

De första plantorna som sätts i jorden är bondbönan 'Arne'. Den som planterar dem är såklart Sesams ålderman för just skrået bondbönor, Annika Carlsson.

De 40-tal människor som är på plats strålar ikapp med solen när de i engagerade ordalag talar om vilda växter, traditionell kultur och det egna odlandet. Kvällens stora höjdpunkt är att byta fröer och plantor med varandra. Det känns och luktas på. Karin Arver blir särskilt förtjust i björnrot och rotkörvel.

Artikelbild

| "I mitt fall var det nyfikenhet. Därför gick jag med i Sesam. Vad är en kultursort? Vad gör dem så speciella?", säger Florian Maindl, Sesams ordförande.

Utbyte är en grundläggande del av Sesams filosofi.

De senaste två–tre åren har vi haft kurser i fröodling. Sedan startade vi studiecirklar – med träffar både på våren och hösten, säger Börje Borgström, ålderman för skrået betor.
Artikelbild

| Karin Arver luktar sig fram när Sesam arrangerar frö- och plantbyte.

Man lär sig något nytt varje år, säger Annika Carlsson.

Lärlingar

Artikelbild

| "Så här många har det inte varit tidigare på någon Sesamträff", säger Börje Borgström.

Det kan låta romantiskt att hundra år gamla växter får nytt liv. Men det är envist arbete som ligger bakom föreningens frösamling. Gesällerna, som ofta koncentrerar sig på ett visst växtslag drar här ett stort lass.

För att bli Sesamgesäll behöver man ibland göra ett prov först. Åldermannen för ett visst skrå kan till exempel bestämma att en lärling ska fröodla en "vanlig" sort.

Artikelbild

| Små plantor av grönkålen 'Höj Amager, Toftö'. Bredvid har kvastdurra, sorten 'Gammalsvenskby' såtts.

Jag gör inte den skillnaden. Alla som vill gå med i mitt skrå är gesäller från början. Däremot får de nya en sort som jag har tillräckligt med fröer av i fall personen skulle misslyckas, säger Florian Maindl.

Själv är han gesäll i det omfattande och resurskrävande potatisskrået.

Artikelbild

| Majrova.

Man måste uppföröka alla potatissorter varje år.

Den här säsongen innebär det 40 sorter.

Artikelbild

| Gråärt.

Mos på majrova

Bara för att en växt har fallit ur tiden och inte är på allas läppar ska den ges möjlighet att odlas och smakas på. Det förutsätter nyfikna anhängare. Som Florian Maindl. Mest glad är han över att under sin "Sesamtid" ha upptäckt majrova och gråärt.

Artikelbild

| Spenat.

Jag kommer från Österrike och min mamma hade en köksträdgård med både rödbetor och persiljerot. Jag kände inte till någon rätt där man använde majrova och gråärt.

Men numera finns såväl mos från majrova som hummus från gråärt på hans meny.

Artikelbild

| Rädisa.

Gråärt har också väldigt fina blommor.

Plantgodis

På koloniområdet i Årsta har Karin Arver fyllt en plastkasse med blandat plantgodis.

De här ska ned i jorden innan jag går hem, säger hon och styr stegen mot sin lott.

En rad portar till nya gröna och sköna världar öppnar sig när man kommer i kontakt med ovanliga eller gamla köksväxtsorter och andra nyttoväxter.

Det är spännande. Vissa passar för torrt väder, andra är resistenta för sjukdomar, säger Florian Maindl.

Hans planer för i år är att för första gången odla rotselleri. När den sedan är mogen lär den åka in i ugnen en timme och när den är klar finns det nog bara en sak att säga: Sesam, öppna dig!