Hällestad När jag ringde till Roland och Ann Nordin i Hällestad och frågade om jag fick träffa dem för en pratstund som jag sedan skulle skriva om i tidningen så svarade Roland att ”Vad finns det att skriva om oss, vi är ju vanliga Medelsvenssons?”

Om det stämmer så är Sverige att gratulera. Med sådana Medelsvenssons så kommer det mesta att gå som en dans.

Dansen är hur som helst ett stort och gemensamt intresse för makarna Nordin. Den som har haft förmånen att likt mig hälsa på hemma hos Ann och Roland får också snabbt klart för sig att trädgård är ett annat starkt intresse för de båda. Det är en fröjd för alla sinnen och känslor att röra sig ute i deras trädgård.

”När de här tomterna blev till salu i slutet på 1970-talet fanns här ingenting; det var bara ett stort gärde. Jag minns att jag tänkte ”blir det här verkligen bra?” när vi hade åkt ut från Finspång för att titta på tomten vi var intresserade av. Men tänk så bra det blev”, sa Ann när vi hade satt oss i markisens skugga på baksidan av huset den juniförmiddagen då vi träffades.

Ann kom till Finspång från ett samhälle utanför Malmö. Ett arbete som lågstadielärare på Högalidsskolan lockade henne norrut i landet.

När hon kom till Högalidsskolan så var Roland redan där. Medan Ann var en av de första som hade läst Lågstadielärarprogrammet på Lärarhögskolan så var Roland en av de sista som läste till folkskollärare på seminariet i Stockholm.

”Jag kom till Hällestad som ettåring från Dalsland. Min pappa hade fått en tjänst som polis i Finspång och de trivdes så bra så att de byggde hus och blev kvar här i trakten livet ut”, berättade Roland Nordin.

”När jag åkte upp till Stockholm för att studera så sa jag väl som många andra ungdomar som lämnar sin lilla hembygd att ”jag kan jobba var som helst utom i Finspång.” Och så gick det som gick; hela mitt arbetsliv hamnade i Finspång”, sa Roland och skrattade.

En rektor från Högbyskolan ringde till Roland medan han ännu studerade på seminariet och erbjöd honom en tjänst som speciallärare.

Tycke uppstod mellan de båda lärarna Ann och Roland och nu i dagarna har de bott 41 år i sitt hus i Hällestad. De har två barn tillsammans och Roland har också en dotter från ett tidigare förhållande.

Ungefär samtidigt som den några år äldre Roland gick i pension så ringde han på en annons som Norrköpings sportdansare satt in i tidningen. Nybörjare bjöds in till buggkurser som skulle starta till hösten i klubbens lokaler i Gamla slakteriet en bit ner på Lindövägen i Norrköping.

”Jag frågade om det var tillåtet för ett par gamlingar att anmäla sig till buggkursen och de bara skrattade och sa att vi var mycket välkomna”, berättade Roland.

Och välkomna har de verkligen känt sig.

”Vi har gått kurser varenda termin de senaste åren. Mest olika buggklasser men vi har också tagit kurser i gammeldans och foxtrot. Det spelar ingen roll hur trött och nere du kan känna dig i bilen på väg mot en kurskväll; när du kommer in till musiken, till dansen och till alla glada människor så blir det som en energikick. Som gammal gympaledare så gillar jag att röra på mig. Ett par timmars bugg är ett riktigt motionspass, det kan jag lova”, sa Ann.

Tillsammans med några andra medlemmar i Norrköpings Sportdansare så anordnar Ann och Roland också ”Dagbugg” varannan torsdagseftermiddag i klubbens lokaler.

”Det är så roligt att se glädjen hos de som kommer. Dans, musik och umgänge med glada människor är oslagbart”, sa Roland.

Ibland stället Ann och Roland upp som ”hjälpdansare” i klubbens kurser för att jämna ut könsfördelningen. Och de deltar när de kan i ”uppvisningsdans” för sin klubbs räkning ute på olika evenemang och marknader.

Ann och Roland saknar de stora danstillställningar runt omkring i kommunen som tidigare om åren bjöd på bra orkestrar och mycket publik.

”Nu får man åka till Ljungsbro eller Motala för en bra danskväll”, sa Roland.

Tur då att Roland som nybliven pensionär ringde på annonsen från Norrköpings sportdansare den där dagen.

”Vi älskar att göra saker tillsammans”, sa Ann och Roland nickade varmt till svar.