Den ena hjärtkammaren dånar av social förståelse medan den andra kammaren förstår vad som krävs för att få stopp på asocial kriminalitet.
Götblad är i mina ögon en sammansatt och inte helt enkel person. Det är väl därför hon är så bra. Livet är sammansatt och inte alltid så enkelt. Förtryckaren som polisen griper är ofta ur andra perspektiv också offer. Och många offer är följaktligen också förtryckare. Inget konstigt med det, på ett sätt. Men det handlar om att våga, vilja, kunna förstå helheten.
"Vi måste låsa in de här barnen som är mördare, de är livsfarliga", säger Götblad till DN: s Lina Lund och Eva Tedesjö som i ord och bild tecknar ett genuint och aktuellt porträtt av polisens "grand old lady". (Dagens Nyheter 27 september)
Carin Götblad säger också att "vi såg det komma" och DN sammanfattar kärnan i hennes berättelse: "Redan år 2005 hade Rikskriminalpolisen varnat för gäng i storstädernas förorter med ”väldigt unga medlemmar”.
Carin Götblad visar en utredning hon gjorde 2008 då hon var länspolismästare i Stockholm. Den handlar om hur nyrekryteringen till kriminella grupperingar ska stoppas: "Jag såg hur många unga killar i förorterna flöt omkring. De hade inte klarat skolan, inte börjat gymnasiet, de hade inget jobb, ingen yrkesträning eller vettig fritid", säger Götblad. Hon såg det alltså komma. Och flera andra såg det komma. Men de flesta utredningar ledde bara till nya utredningar. Och till nya utredningar. Och nu står vi här med mord och sprängningar och välfärdsbrott och arbetslivskriminalitet som aldrig förr. Tidningen Byggnadsarbetaren berättar att "tjetjenska kriminella har en särskild ställning på den ryskspråkiga arbetsmarknaden i Sverige." Hur kom vi hit?
Carin Götblad tror att det beror på "en stark rädsla att peka ut enskilda individer och grupper. (--) Vi vill gärna tassa gärna runt problemen. Men så löser man dem inte."
Det ska gudarna veta att det tassas. Men kanske närmar vi oss vägs ände? Carin Götblad är försiktigt positiv. "Vi har ett naivt samhälle och en naiv lagstiftning. Det har gjorts alldeles för lite av tidigare regeringar. Nu är väldigt mycket på gång och det är tacksamt", säger hon till DN.
Hon vill gärna se en "folkrörelse" mot brott och för inkludering och som inte ser mellan fingrarna när det gäller "demokratiska normer." Här dunkar polishjärtat tungt och tydligt. Ett hjärta som Sverige så innerligt väl behöver.