Veronica Magnusson - här fångad på bild då hon nyligen gästade podden "Widar Möter" - och hennes medlemmar i Vision förebygger genom att ingripa i den andra änden av den socialkriminella miljön.
Andra medlemmar arbetar på HVB-hem där ungdomar med sociala/psykiska/kriminella problem är placerade.
Vision och Veronica Magnusson befinner sig kort sagt mitt i ett av Sveriges allvarliga problemområden. Den gängkriminella explosionen - Polisen har uppgifter om 62 000 unga människor i Sverige med kopplingar till gängkriminalitet - och lögnkampanjerna mot svensk socialtjänst som drivs av utländska intressen i och utanför vårt land är utmanande för kärnan i den svenska sociala modellen. Det allmänna har pressats bakåt. Brist på fungerande lagar, brist på erfaren och utbildad personal och brist på tydliga normer för det sociala beteendet i samhället försvagar det allmännas kraft att ta rejäl plats.
Tidigare i veckan träffades jag och Veronica Magnusson på Folkbladets redaktion. Vi spelade in ett avsnitt av Folkbladets podd "Widar Möter". Vi talade en hel del om behovet av "förebyggande insatser" i socialtjänsten. Många av Visions medlemmar i socialtjänsten efterlyser större möjligheter att långsiktigt och strukturerat kunna arbeta förebyggande visavi barn och unga som lever i sociala och kriminella riskzoner.
Ofta ställs förebyggande insatser mot mer ingripande åtgärder. Det är dessutom inte så ovanligt att det smyger sig in höger och vänsterlåsningar i sammanhanget. Högern vill "låsa" in medan vänstern vill "förebygga." Det där är en olycklig låsning.
Åklagaren och utredaren Lise Tamm förebygger genom att ingripa i den ena änden av den kriminella miljön.
Veronica Magnusson har en klassisk och viktig poäng när hon framhåller vikten av att socialtjänsten bör vara inriktad mot "relationer" och "förtroendebyggande" insatser. Andra delar av det allmänna bör ha huvudansvaret för det förebyggande arbete som t ex handlar om att förebygga att en 16-årig mördare ska mörda fler människor. Att låsa in en ung mördare är således förebyggande på ett annat sätt än en grupp envetna "hemma hosare" på socialkontoret som inte ger sig utan gör ideliga hembesök i familjer där små barn riskerar att fara illa utan långsiktigt stöd. Men båda förebygger genom att ingripa.
Åklagaren Lise Tamm som har regeringens uppdrag att leda nerläggningen av statliga vårdhem för unga (och lansera andra och bättre insatser) intervjuas i DN (1 mars). Lise Tamm säger att det allmänna måste ha verktyg för att hantera de allra "farligaste personerna". Så är det. När de "farligaste" sitter inne/visas ut får socialtjänstens insatser större tyngd. Och när socialtjänsten får mer tyngd för ungas uppväxtvillkor så bromsas tillväxten av farliga. Så hänger det ihop.