"Förebilden är nykterhetsrörelsen och det hundraåriga arbetet för jämställdhet som kommit underifrån, när människor själva har känt att ”nu får det vara nog”. (--) Jag hoppas att folk ska stänga av tv:n och gå ut och ta tag i saker. (--) Då gäller det att inkludera alla, men också att ställa krav och inte se mellan fingrarna när det gäller demokratiska normer." (Dagens Nyheter 27 september)
Kloka tankar av Götblad. Folkrörelser av klassiska mått är jämlika rörelser i så mening att kärnan i rörelserna utgörs av människor som själva delar de dåliga livsvillkor som man vill förändra. Den unga arbetarrörelsen byggdes av arbetare, även om de givetvis kunde inspireras och vägledas av "arbetarhövdingar" som Hjalmar Branting. Arbetarrörelsen svängde tidigt bort från den identitetspolitiska återvändsgränden. Man behöver inte själv vara arbetare för att solidarisera sig med arbetet för ett samhälle där det arbetande folkets villkor förbättras. Men kärnan i en trovärdig folkrörelse behöver bestå av människor som direkt berörs av det folkrörelsen vill och kräver. Det som kännetecknar folkrörelsen är nämligen tämligen stora grader av ett slags självfostran till skötsamhet. Nykterhetsrörelsens och många frikyrkorörelsers genomslagskraft byggde på medlemmar som levde som de lärde mitt i misären och i fattigdomens råhet.
Ahmed Abdirahman kom till Sverige som flykting från Somalia för 25 år sedan. Han är en modern folkrörelseman som bär på en tydlig skötsamhetsnorm i sitt enträgna arbete för bättre livsvillkor för sina egna. För något år sedan sa han i en intervju att: "Många av oss som kommer från krigsdrabbade länder (--) känner att det finns ingen ursäkt att ta till våld i ett land som det här. Det som händer går inte att förklara bara med sociala förhållanden. (DN 22 maj 2022)
En annan klok person är Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Han pekar i en intervju (Bopolpodden 12 december 2022) om utsatta bostadsområden på att "den kanske viktigaste parametern är att etablera en skötsamhetsnorm; det måste finnas en grundläggande ordning: att folk går till jobbet, håller rent, att våld inte är ett accepterat alternativ. (--) Svensksvenskar skyr de här områdena. Att det ska ändra sig är en fåfäng förhoppning. Förhoppningen är att skötsamma personer med utländsk bakgrund flyttar dit, människor som trivs i den här miljön – svensksvenskar kommer inte att göra jobbet."