filmkrönika En kategori som en del säger sig tycka om mer än annat är filmer baserade på verkliga händelser. Men varför är det så? Är de bättre?

Jag vet inte om du någonsin tänk på det, men ovanligt ofta säger människor att de tycker om filmer som är baserade på verkliga händelser. Vilket kan få en att till slut fundera över om sådana verk verkligen är bättre än ren fiktion. Frågan är också om sådana filmer de facto blir bättre eller om orsaken till påståendet är en känsla. För visst är det spännande att veta att den nervkittlande historia du precis följde har en bakgrundshistoria som kan vara intressant att ta del av. Vetskapen om att något inte endast är en fantasi utan en händelse gör något med vår känsla. Eller kan det vara så att vi inte har den nivå av kreativt tänkande som skulle krävas för att göra bättre än verkligheten?

Producenten, manusförfattaren och filmforskaren Stephen Fellows har undersökt huruvida filmer baserade på verklighet är bättre. Vilket han gjort på ett mycket statistiskt sätt. Efter att ha utforskat betygsättningar av både filmkritiker och publik (siffror från imdb.com) har han sett ett mönster som visar att filmer baserade på verkliga händelser också får högre betyg generellt, av alla grupper. Även i Oscar-utdelningssammanhang går det bra för sådana filmer. Däremot vinner de med originalmanus mer ofta, men de har numerärt övertag.

Vilket på vissa sätt går emot vad många anger som orsak till varför de gillar film. Magin, viljan att fly, att befinna sig i en miljö som aldrig vore möjlig i verkligheten. En tendens som försäljningssiffror delvis stödjer också. Skräck, superhjältar, action. Det är produktioner som ”The Fast And The Furious”, ”Angel Has Fallen”, ”Once Upon A Time In Hollywood” (den kan inte riktigt klassas som baserad på en sann historia) och ”Lejonkungen” som säljer biljetter.

2010-talets Oscar-vinster för bästa film äger tungt i kategorin verkliga skildringar. ”The King’s Speech” 2010, ”Argo” 2012, ”12 Years A Slave” 2013, ”Spotlight” 2015, ”Green Book” 2018. 2000-talet däremot hade egentligen enbart två vinnare som var baserad på en verklig historia, ”A Beautiful Mind” som vann år 2001 och ”Million Dollar Baby” år 2000. De finns där hursomhelst, även om vi går tillbaka decennier. 90-talet exempelvis innebar vinster för filmer som ”Braveheart” och ”Shakespear In Love” som knappast kan sägas vara baserade på verkligheten. ”Schindler’s List” var den enda som kunde använda epiteten otvetydigt. Ska vi mäta huruvida människor tycker om sådana berättelser, eller varför, är statistik inte så användbart. För här finns en annan komplexitet, termen används som säljargument för diverse olika filmer. Alltså klistras termen på även när det är en sanning med modifikation.

Ämnet verkar tämligen outforskad men om jag skulle ge mig på en kvalificerad gissning måste det trots allt bero på att vi som släkte vill gärna relatera till andra. Vi vill se oss själva speglade och dela vår verklighet. Det faktum att vi VET att något har hänt ger oss en annan uppfattad känsla. Siffrorna visar nämligen olika saker.