Film
Gud finns, hennes namn är Petrunya
Cnema
Regi: Teona Strugar Mitevska
I rollerna: Zorica Nusheva, Labina Mitevska, Simeon Moni Damevski, Suad Begovski, Stefan Vujisič, Violeta Shapkovska, Xhevdet Jashari, Andrijana Kolevska, Petar Mircevski m fl.
Betyg: 3
I Makedonien finns en tradition där en ortodox präst slänger ett kors i vatten och en grupp män slåss om att få korset som ska ge tur ett år framåt. På senare år har kyrkans män kritiserat tillställningen som de menar spårat ur och är allt annat än kristligt. En ironisk situation har uppstått där män egoistiskt bortser från andra i sin jakt på den ultimata kristna symbolen. Det har även förekommit att en kvinna gett sig in i leken och provocerat etablissemanget. "Gud finns, hennes namn är Petrunya" är baserad på den historien i grunden men en egen berättelse i Teona Strugar Mitevskas händer.
I inledningen introduceras publiken för Petrunya, en kvinna i 30-årsåldern som aldrig haft ett arbete trots examen i historia. Hon ger ett oansvarsfullt intryck när hon suckar och struntar i sitt allmänna tillstånd. Mamman hjälper henne att få igång sig själv för att gå på en anställningsintervju. Petrunya som blivit bitter kring sitt liv ser sig inte ha någon vidare chans. Med irritation som sin käpphäst tar hon sig ändå dit, där chefen förolämpar henne och sexuellt ofredar henne. På vägen hem passerar hon korsceremonin. I desperat behov av lite tur väljer hon att slänga sig i strömmen och fångar korset. Något som förargar de unga männen rejält. Prästen försöker skapa lugn och är till en början på hennes sida. När männen tagit korset och hon åter lyckats ta den tillbaka försvinner hon från området. Petrunya blir nyhetsstoff, medan vissa kallar henne för monster tycker andra att hennes handling är feministiskt.
"Petrunya" startar väldigt starkt. Intelligent, välskriven, Virginie Saint-Martins dynamiska foto som både fångar traditionens begränsande mörker och utvecklingens styrka att fortsätta vidare. Flera tydliga budskap förmedlas på skickligt sätt, både om patriarkala strukturer och Makedoniens ekonomiska situation. Efter ett tag inser vi som publik att vi varit för snabba med vårt dömande. Verkligheten, som den ofta är, visade sig mer komplex. Men, och här kommer ett stort men: en bit in på filmens andra hälft verkar filmmakarna själva inte riktigt härda ut. De orkar inte vara uthålliga och jämställdheten samt hopplösheten ska börja lösas med en ung polis som menar väl? Ett skarpt slut hade hållit kvar filmen på betyg 4 men den diskvalificerar sig själv genom att utbrista "allt du sett senaste timmen kan du glömma". Då hjälper inte Zorica Nushevas mycket drabbande skådespel i rollen som Petrunya. Inte ens hennes förmåga att fånga ett enormt känsloregister och djup.