Lars Winnerbäck har hittat hem

Det finns en tätort på en slätt. Den tätorten frälste Lars Winnerbäck under sin turnépremiär.

Så bra var Lasse i Linköping, enligt Folkbladets recensent.

Så bra var Lasse i Linköping, enligt Folkbladets recensent.

Foto: Peter Jigerström

Konsert2019-11-06 06:00

Konsert

Lars Winnerbäck

Bandet: Jerker Odelholm –  bas, Staffan Johansson - gitarr, Carl Ekerstam –  gitarr, Therese Johansson - gitarr/sång, Jonna Löfgren –  trummor och Tomas Hallonsten – keyboard.

Publik: 8170 (utsålt)

Betyg: 5

Det är delvis en återkomst, delvis nyskapande –  och kanske en politisk resa med fokus på tolerans. 

Lars Winnerbäck lyfte taket på Saab Arena bara genom att visa sig på scenen. Redan när rösten skar genom luften i "Jag tror jag hittar hem" sätts ribban för vad som kan bli en av Winnerbäcks starkaste turnéer på länge.

Stadens son hade något att säga. Den nya plattan Eldtuppen släpptes i slutet av september. Den Lasse-frälste bör ha gillat albumet lika mycket som de stundande livespelningarna.

Titelspåret Eldtuppen lämnar inte mycket att önska när den framförs live. Trots att skivan är ny var publiken lika med som under Söndermarken. Inte alls samma upplevelse som efter releasen av "Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen" när det kändes som Lasse tappade delar av sin trognaste skara. Eldtuppen känns genomtänkt. Mer personlig. Mer Winnerbäck. Mer allt. 

Utanför Saab Arena satt banderollen "Jag tror jag hittar hem". Det är precis vad Lasse gjort, inte bara fysiskt. Det är större än så. Lars Winnerbäck är tillbaka där fansen vill ha honom. Vi pratar många gitarrer, texter med mening och känslostormar. Nu dessutom med politiskt ställningstagande där artisten bland annat drar upp en enorm prideflagga på storbildsskärm under "För dig". 

"Hur och och vem och vad" bjuder på en toleranskänga av rang. "Jag kanske skrev den till mina barn. Kanske till mig själv", sa Winnerbäck från scenen. Arret blev förbi mäktigt med Therese Johanssons säregna röst som komplement till Lasses medan musiken dånade ut. Vackert och självklart. 

Det här med mellansnack är såklart inte riktigt Lasses grej. Säkert tråkigt för den nyare delen av publiken, men för den äldre är det helt enkelt så det är. Lars Winnerbäck är ingen talare, åtminstone inte i den traditionella meningen av ordet. Det är något fansen köper –  och uppskattar.

Setlist då? Jo, den del av publiken som förr höjt kritiska röster mot att Lasse sällan kör riktigt gamla låtar fick sitt lystmäte mättat. Vad sägs om "Måste vara två" från -99 års Kom och "Åt samma håll" och titelspåret från Söndermarken 2003 som extranummer? För extranummer blev det. 

Publiken vill att Lasse hittar hem –  men aldrig går hem. 

Stadens son är alltid populär på hemmaplan.
Stadens son är alltid populär på hemmaplan.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!