Och så har jag kört förbi, fortsatt den lilla backen ner mot Risinge kyrka och kört in i Finspång. Mer har det inte blivit. Åren går och mönster upprepas. Ni vet hur det är. Men så en dag för några veckor sedan så ringde Björn Andersson till mig. Vi talade länge och innehållsrikt om Sverige, om politik, om näringsliv och inte minst så talade vi om allt som hänt sedan vi sågs sist. Vilket var i Gävle i början på 1990-talet.
Jag var riksdagsledamot för Socialdemokraterna i Gävleborg och Björn var företagare med många strängar på sin lyra. Några år tidigare hade han köpt tapetföretaget Duro i Gävle. (Bolaget såldes vidare på våren 2021) Duro är ett latinskt ord som betyder stark och varaktig. Vilket är omdömen som även är lämpliga när det gäller Björn. Duro - som lämpligt nog håller till på Durovägen i Gävle - hade det bekymmersamt ekonomiskt när Björn Andersson fick frågan om att köpa företaget. Han hade erfarenhet av att arbeta som verkställande direktör i företag som ägdes av andra och han hade alltsedan ungdomsåren visat intresse och fallenhet för att göra affärer med kulturföremål som till exempel möbler.
I en intervju med "2act" från 2015 beskriver Björn Andersson skillnaden mellan att verka som ägare och vd: "Jag förstod nog inte riktigt vad jag hade gett mig in på. Graden av ansvar var av en helt annan dimension än vad jag var van vid som VD. Men samtidigt upptäckte jag också fördelar med att vara ägare istället för VD. Det gav mig oändligt mycket större möjligheter att engagera mig i samhället utanför."
Och en del av det där "samhället utanför" är hans tidigare uppdrag som ordförande i Svenskt Näringslivs grupp för Små och medelstora företag (SME) och som vice ordförande för hela organisationen Svenskt Näringsliv. Stjärnviks slott i Finspång är också en viktig del av "samhället utanför".
Det var en slump att det blev Finspång och Stjärnviks slott för Björn och hustrun Gunvor. De träffades på Uppsala universitet på 1970-talet och de fann varandra på många plan. Ett starkt intresse för kulturmiljöer och erfarenheter av bondeliv i Norrbotten respektive Jämtland var något av allt det som förde dem samman i livet. Med Gävle som utgångspunkt letade de under många år efter ett gammalt gods/gård/slott att ta sig an. Det fanns intressanta objekt i Gästrikland men det ville sig aldrig liksom riktigt. En bekant tipsade om Stjärnviks slott i Finspång. De tog det som en utflykt och åkte ner. Utflykten är nu ett kvarts sekel gammal. Björn och Gunvor har arbetat enträget och uthålligt med att återskapa Stjärnviks gård till vad det var under 1600-talet och framåt.
Företagare och entreprenörer är lika lite som alla andra människor trädda på ett och samma snöre. Det finns lika många bevekelsegrunder för företagande som vad det finns för att vara löntagare. Det ekonomiska utfallet av företagandet och av arbetandet är självklart en viktig parameter för alla inblandade. Men därutöver finns som sagt en rad olika personliga motiv och drivkrafter.
Björn Andersson gjorde ett starkt intryck på mig redan när vi träffades på 1990-talet. Han är en tänkare, affärsman och samhällsmedborgare i en och samma person.
Det är Björn Anderssons förtjänst att jag en dag tidigare i november inte bara som vanligt körde förbi infarten till Stjärnviks slott utan istället svängde av riksväg 51 och styrde mot grinden vid slottet. Hade han inte ringt mig och hade han inte tagit upp så många superintressanta samtalsämnen om balansen i Sverige, om huruvida det var "bättre förr", om socialdemokratin, om företagande och om arbetets värde och om bidragsberoendets elände; så hade vi nog inte setts på den här sidan himmelriket.
Uppväxten präglar oss alla. Björn Andersson tillbringade en stor del av sin barndom hos mor- och farföräldrarna i trakterna kring Kalix. Mormor och morfar försörjde nio personer på ett åtta hektar stort åkerbruk.Det har präglat Björn.
Farmor och farfar är också viktiga för Björn; det läser jag i en gammal artikel i Gefle Dagblad: "Farfar var sågverksarbetare.Familjen hade fyra barn. Det var bistra tider på 20-talet och när farfar blev uppsagd började han sälja korv."
Korv eller tapeter kan kvitta lika. Bra företagare och arbetare bygger Sverige starkt. Och det lokala är grunden för det globala. Det är den starka och varaktiga lärdomen från Stjärnvik.