Med sorg och skam ser vi hur Sveriges röst tystnar

Tidigare i veckan genomfördes den årliga Folk och Försvar-konferensen under tre dagar på Sälens Högfjällshotell Konferensen samlar representanter från politiken, civilsamhället och näringslivet. Årets tema var, inte oväntat, de svenska och finska ansökningarna om att bli medlemmar i Nato. 

Vi organisationen S-kvinnor har under hela processen varit tydliga med vårt ställningstagande. Vi har påtalat riskerna med ett Natomedlemskap, inte minst möjligheterna för Sverige att främja grundläggande värden i svensk utrikes- och säkerhetspolitik.

Under förhandlingarna med Turkiet, som ska säkra Sveriges Natomedlemskap, har vi sett mycket av det vi befarade. Det är med sorg och en känsla av skam som vi kan konstatera att Sveriges röst tystnar i ambitionen att anpassa sig till Turkiets krav.

För tre år sedan rådde politisk enighet om att stoppa all export av svensk krigsmateriel till Turkiet efter landets invasion i nordöstra Syrien. Trots att Turkiet återupptog bombningarna av norra Syrien och Irak i slutet av november förra året exporterar Sverige nu åter vapen till landet.

Sverige har också genomfört utlämningar av personer på begäran av Turkiet samtidigt som personer har stoppats från att komma hit. Säpo och Turkiets säkerhetstjänst har inlett tätare band och vill bygga ett långsiktigt samarbete. 

Hur långt regeringen är beredd att sträcka sig för att tillmötesgå Turkiet är oklart. När utrikesminister Tobias Billström (M) fick en fråga om det finns en gräns för vad Turkiet kan göra ställde han motfrågan vad som menas med gräns.

Det är inte en jättekomplicerad fråga. Om en gräns funnits hade det varit lätt och tydligt att säga var den går. Röda linjer verkar saknas.

Tobias Billström har i stället valt att kalla Turkiet för en demokrati och sagt att den svenska regeringen just nu inte sett något som den haft anledning att klandra. Den svenska regeringen framstår som alltmer undfallande.

S-kvinnor, som har ett långvarigt engagemang i freds- och nedrustningsfrågor, anser att Sverige även i oroliga tider måste behålla sitt självbestämmande.

En svensk regering får aldrig böja sig för en auktoritär regim. Vi måste stå upp för kärnvärden som demokrati, mänskliga rättigheter och en kärnvapenfri värld.