Vi kan göra det utifrån elva nulägesanalyser, presenterade i slutet av 2023, och ett studiematerial som anknyter till dessa. En av analyserna har rubriken ”En ung generation med framtidstro?” Den är dyster läsning, men är nog – tyvärr – i allt väsentligt korrekt. Och det är utmärkt att de som gjort analysen inte väjt för att beskriva verkligheten som den är.
Om unga människor tänker och tycker på det sätt som beskrivs, så kan det jämföras med den underordning och de svårigheter som den egendomslösa underklassen i Sverige levde under i det sena 1800-talet och den första hälften av 1900-talet. Fackföreningsrörelsen och socialdemokratin blev då underklassens hopp för att på arbetsmarknaden och via politiken skapa en bättre situation och framtid för sin del av befolkningen. Och det lyckades man med genom en bred facklig och politisk organisering för sina intressen.
I en annan del av studiematerialet (sid 17) sägs att "Socialdemokratin har på sätt och vis blivit svagare som intresseparti, och partiet har haft svårt att finna en "självklar roll i det politiska landskapet efter den nyliberala erans intåg". Det är bara att hålla med.
Vad bör S då göra?
Socialdemokratin bör på liknande sätt som i partiets uppbyggnadsskede politiskt bli hoppet och metoden för dagens unga. De unga, blivande löntagarna bör känna och veta att Socialdemokraterna driver deras intressen.
Vårt parti bör därför definiera sig som löntagarnas, de blivande löntagarnas och de f d löntagarnas parti. Helst borde partiet byta namn till Löntagarpartiet Socialdemokraterna. Parallellt med fackföreningsrörelsen bör partiet sedan driva så mycket politik till unga och övriga löntagares förmån att de känner och märker att Socialdemokraterna är det parti som verkligen tar till vara deras intressen. Tar man in termen ”löntagare” i partinamnet och också tydligt betonar den gruppens intressen i sitt program, så återknyter man på ett bra sätt till skillnaden mellan arbete och kapital.
Programkommissionen och den socialdemokratiska partikongressen 2025 bör vara djärv nog att namnmässigt vidga partiet mot en mycket bredare grupp än arbetare. Termen arbetare var adekvat för partiet vid starten och fram till 1950-talet, men är i dagens läge för snäv. Socialdemokratin bör därför byta till ett ”större” namn. Många, många fler kommer därmed att inse att vi är ett parti som de kan sätta framtidstro till.