Setareh Yousefi

Frankly my dear...

Det är skillnad på män och kvinnor

Norrköping Charlize Theron under inspelning av "Tully"

Fredag 18 maj hade Jason Reitmans senaste premiär. "Tully" handlar om en kvinna som ganska ensamt uppfostrar sina barn medan hennes man arbetar. Det tredje barnets ankomst gör inte saker lättare, därför anlitar familjen en natt-nanny för att livet ska bli något mer drägligt.

En uppmärksammad del av filmen är att huvudrollsinnehavaren Charlize Theron gått upp cirka 25 kilo. Hon ser inte ovanligt stor ut utan mer som en genomsnittlig kvinna. I vanlig verklighet skulle ingen kalla henne överviktig som Marlo i "Tully". I ett Hollywood-perspektiv är hon tydligen stor. Men det som är värst är att hon själv talar om att ha blivit deprimerad av att öka i vikt och sedan arbetet med att gå ner vikten.

Män har i decennier ägnat sig åt att skifta vikt. Mest känd har Robert De Niro varit, numera också Christian Bale. Kommer någon ihåg att De Niro under alla upp- och nedgångar talat om depression på grund av vikten? Nej, för män ägnar sig inte åt sådant. Män får i högre grad vara individer och deras utseende/vikt är inte lika viktig del av deras person. Inte ens när de är skådespelare. Det finns något djupt tragiskt över att Theron inte istället fokuserar på sin ansträngning och att hon gjort något svårt. Theron borde vara stolt över sin prestation, imponerad av sig själv att hon gjort en transformation som ger lite mer trovärdighet.

Det kanske inte är någon stor grej, men så länge en kvinna deprimerad av en viktökning som på intet sätt är dramatisk har vi inte nått fram.

Väckt av Damián Szifróns vilda berättelser

Norrköping Filmposter för "Wild Tales"

Jag frågade en vän om hen ville se filmen "Wild Tales". Då jag inte mådde på topp fick jag en varningen av vännen att jag kanske inte skulle må bra av den. Mitt resonemang är att om man stänger ute sig själv av sådana orsaker kan man bitvis behöva undvika så mycket att det inte är värt det.

 

Men jag var inte beredd på "Wild Tales". Jag var inte beredd på att må så otroligt bra av "Wild Tales". Och nu tittar du på bilden ovan och undrar vad det är med mig. Låt mig berätta då vad jag upplevde i lördags.

Den argentiska filmen "Wild Tales", eller "Relatos Salvajes" som är originaltiteln, är sex av varandra oberoende historier med röda tråden hämnd. Bortom all kontroll, revange på livet och brutalitet för rättvisans skull. Jag kände mig väckt av filmen. All den orättvisa som livet tvingar på oss stackare bemöttes med någon form av vinning.  Lägg därtill fantastiskt foto och scenografi, utmärkta skådespelare och manus vibrerande av kraft. Blandningen av bitter komik och allvarlig drama är genomgående i alla historier.

 

Ibland mår vi bättre av att fly, ibland mår vi bättre av den tillfredsställelse som handling kan ge. Ibland är glädjens sång den mest tröstande, men ibland är sanningens brutalitet ännu bättre. Den känslan förmedlar "Wild Tales" in i märgen. Chansningen att se en film jag blev varnad om visade sig vara helt rätt. Livet ska inte mötas med rädsla, då får man vara rädd för allt.

Nu kan vi glömma bort årets Oscarsgala

Norrköping Eddie Redmaynes glädje över hans Oscar-statyett

Har haft ett mindre uppehåll från bloggen men nu är jag tillbaka. Egentligen var det lördagens film "Wild Tales" som väckte mig. En filmblogg måste såklart ha ett inlägg om största galan för film, Oscarsgalan som gick av stapeln för en dryg vecka sedan.

 

Jag har redan uttryckt mitt missnöje här så jag ska inte gå in mer på det än JAKE GYLLENHAAL WAS ROBBED! Att han inte ens var nominerad för "Nightcrawler" är en katastrof. Att Oscarsgalan blev en hyllning till den vita rasen, indirekt, var inte heller uppiggande. Mitt i allt måste jag ändå uppskatta att Eddie Redmayne fick pris för sin roll som Stephen Hawking i filmen "The Theory Of Everything". Man kan cyniskt säga att spela funktionsnedsatt lyfte Edddie. Men när jag såg filmen, båda gångerna, fokuserade jag väldigt mycket på just hans skådespeleri för att urskilja om det mest handlade om kroppslig förvandling och så var det inte. Redmaynes ögon var en stor del i hans skådespel vilket han använde på ett skickligt sätt.

 

Annars är det bara att glömma och gå vidare!

Favorit i repris: garderobkatastrof

Norrköping Keira Knightley på Golden Globes-galan

Det här börjar bli en trevlig tradition på min blogg: publicering av ovanligt osmickrande kläder. Här är Keira Knightley på Golden Globes i en förbluffande kreation som delvis ser ut som en nunnas nattlinne. Blandat med en flicka på en amish-skola ungefär. Imponerande katastrofalt.

 

Vill du fler klänningar? Klicka dig vidare för det finns många andra hemska utstyrslar...se Rosamund Pike. En del var också vackert klädda, exempelvis Amy Adams.

http://jezebel.com/every-dern-look-from-the-72nd-golden-globes-red-carpet-1678851050

Diagnoser genererade priser på Golden Globes-galan

Norrköping  

Julianne Moore i filmen Still AliceEddie Redmayne i The Theory Of Everything

Igår hölls Golden Globe-galan i Hollywood och två skådespelare som vann priser för bästa insatser i kategorin drama var Julianne Moore och Eddie Redmayne. De vann för sina insatser i "Still Alice" och "The Theory Of Everything". Det ser ljust ut för båda på Oscar-fronten, det är nämligen dramafilmer som brukar lyckas bäst på den största filmgalan av dem alla. En sak båda roller har gemensamt är att båda spelar personer som får livsavgörande diagnoser. I min familj brukar vi kalla den här typen av roller för "Oscar fishing". Att spela någon som har en funktionsnedsättning, som dessutom inte är medfött, brukade i alla fall generera priser. I år är denna sanning mer sant än vanligt.

 

Jag har själv inte haft turen att se dessa än. Däremot har jag sett "Boyhood" och tycker definitivt inte att den förtjänar pris för varken bästa regissör eller bästa film. Ett annorlunda koncept i sig, i detta fall inspelning under 15 år, gör inte en specifik film till den bästa.

 

Här kan du läsa mer om vilka som vann priser: http://www.goldenglobes.com/golden_globe_winners

Nomineringar av årets sämsta filmer är utannonserade

Norrköping Scen ur "A Million Ways To Die In The West"

Varje år delar Hollywood ut Oscar-statyetter för de bästa framträdanden som filmvärlden producerat. Varje år delas även The Razzie ut. En Razzie får den som enligt kritiker gjort det sämsta inom film. I år är "A Million Ways To Die In The West" och "The Expendables 3" bland de som fått flest nomineringar. Jag missade faktiskt båda filmerna när de gick på bio. Hann helt enkelt inte att se dem.

 

Här är alla nomineringar:

http://jezebel.com/razzies-shortlist-includes-the-interview-exodus-jenni-1677505320

 

För fyra år sedan vann Sandra Bullock en Razzie som sämsta skådespelare för sin roll i "All About Steve". Hon gjorde något så ovanligt som att dyka upp och ta emot priset. Därmed tydliggjorde hon också varför hon är sådan charmig person. Videon ser du nedan!

 

Filmbloggen "Frankly my dear..." är en anspelning på det bästa filmcitatet från "Borta med vinden". Jag skriver om och recenserar film i Folkbladet. Bloggen innehåller både exklusiva recensioner för den och allt det som går att skriva om filmer som inte ryms i en recension.

Bloggar