David Iwung

Fotbollsbloggen

Gustafsson behöver EL-framgång

NORRKÖPING 2019 gled snabbt tillbaka i osäkerhetens fåra.

På en vecka gick IFK Norrköpng till 2-0 mot AIK till 0-1 mot Sirius och på något sätt känns det talande.

 "Nu kommer de väl få stryk av Sirius bara för det" hördes från ett par håll efter skalpen i Solna.

Det är så vi lärt känna Kamraterna (och så föds 90 procent med ett pessimistiskt DNA i den här stan, icke att förglömma). 

Jens Gustafsson vann taktikmatchen mot den kanske lurigaste av dem alla när det gäller tjuv-och rackarspel, Rikard Norling, men när Gustafssons lag skulle vara det spelförande och kontrollerande laget på hemmaplan blev det som det blivit för ofta när IFK möter betongförsvar och bottenlag.

IFK bollade bort sig själv.

Det var en  35-gradig gratäng att spela i och Sirius (med en rad tunga namn borta)  gjorde det bra - men jag vågar påstå att det var en av de sämsta IFK-matcherna på länge. 

Här vädrade jag ur mig i en spalt om hjärtat och inställningen verkligen var den rätta.  

Och med ett par dagars distans till plattmatchen kan jag inte påstå att jag ändrat inställning i frågeställningen.

Det fanns inte den där frenesin som kan krävas och det är självklart illa att man inte vill mer, men det är extra frapperande med tanke på att IFK hade gått upp på samma poäng som AIK vid seger och tagit sig själva in i matchen om en Europaplats.

Det var till stor del en säsong på spel.

I stället: Noll poäng, det medschwung som AIK-segern innebar pyste ut och med Häcken och Djurgårdens segrar under måndagskvällen minskade framtida marginaler till nya snedsteg. 

Jens Gustafsson tog på sig den svaga insatsen och menade att han inte hade lyckats förbereda laget tillräckligt bra inför eller under match, men när han sedan fick följdfrågor vad han menade så blev det inga fördjupande svar utan ett "IFK Norrköping behöver prestera bättre än vad vi gör idag"-svar och att "det togs för många konstiga beslut".

Det var inte så att IFK-managern gav intrycket att han uppskattade mina frågor till den grad att han kände för att hoppa fram och bjuda upp till dans framför kollega Henrik Rydström (som såg grymt vältränad ut, förresten). 

Här har ni presskonferensen som UNT filmade och publicerade på deras site.

Känslan var att IFK-managern ville skydda sina spelare, en god intention, men att han inte var speciellt sugen på att bryta ned diskussionen varför det såg så illa ut. 

Så det får väl hamna i det här forumet att försöka reda ut. Och jag har försökt, både i tanken och i samtal med andra som följer laget nära.

Det är inte så att åsikterna klingar i ljuv samsyn och frågan som bränner hetast är hur det här tippade och rustade topplaget fortfarande saknar en trygghet.

En självklarhet.

Ett spelsätt och en grundidé hur man ska ta sig an matcher och vad man vill göra ute på planen.

Peking ska passa och Peking ska springa, det är klart men hur väl passar det in med det material som utgör årets trupp?

Egentligen?

På väg up till måndagens U21-match slog mig tanken: "Har IFK en enda spelare i laget som kan klassas som vass i en mot en?".

90 minuters frustrationsfotboll mot Sirius skrek efter en lirare som på egen hand kunde röra om, göra något på egen hand och bryta det där passningsmönstret som nio av tio gånger skedde i sidled.

Pontus Almqvist kom jag fram till. Jordan Larsson, men stänger man av möjligheten att gå till vänster går han inte alls. 

Mer? 

Simon Thern kan driva förbi en eller par motståndare centralt, liksom Alexander Fransson men det sker inte bara för sällan - det leder lika sällan till något i nästa moment.

David Moberg Karlsson, Niclas Eliasson och Nicklas Bärkroth var en behaglig medspelare att skicka ut bollen till när bollen mest skickades runt.

Nu är Kamraterna lättlästa och för lätta att styra bort. 

Gnälligt och negativt i överkant?

Det var ju trots en bra trend innan och en kanonmatch mot AIK.

Kanske, men IFK Norrköping är sexa i den allsvenska tabellen, tio poäng efter Malmö FF och jag tror inte någon känner ett lugn att de kommer att kunna slåss särskilt länge i Europa eller fixa en ny Europaplats som den här säsongen utvecklat sig. 

Var det placerar oss?

Well, det är svårt att bortse ifrån att Jens Gustafsson behöver en framgång i Europa League-kvalet.

För hans egen skull, för klubbens och för att behålla ett allt mer ifrågasatt förtroende på rätt sida av vad som är accepterat. 

IFK Norrköping är ett av de lag i allsvenskan med flest importer. Då slår det alltid hårdare om det inte fungerar. Investerar man dyrt och inte får resultat är måltavlan på ryggen per automatik större. 

Om man inte får samman ett vinnande lag med grabbar från stan så finns det ett stabilare skyddsnät. 

En halv allsvenska och ett Europaspel väntar. IFK Norrköping har en hel del att bevisa. Till att börja med skulle jag vilja se en tydlig bild vad gäller spelsystem, grundidé och vad man vill få ut.

Lita på spelarnas individuella skicklighet att lösa saken fungerar ibland, inte alltid.

Lite som IFK Norrköpings spel. 

 

 

 

IFK har ett av seriens bästa passningsspel

Slutsignal på Friends Arena. Spridda burop. AIK-spelarna lämnar planen med sänkta skallar. IFK ser betydligt muntrare ut när de tackar de tillresta fansen. Talande. Fem man på skadelistan till trots - för ett guldtörstande AIK ska det vara tre poäng hemma mot IFK Norrköping.

Men 2015 är det inte bara att kliva ut och säkra hem tre pinnar när Kamraterna står på andra sidan. Det är tydligt. Det står klart att Peking har kapacitet att ställa till det rejält och vara med och bråka på allvar.

Inte genom att kriga eller bryta ned som varit den kanske största grundbulten under Janne Anderssons tid - fram till nu.

Åtta matcher in i allsvenskan är det uppenbart att IFK utvecklat sitt eget spel och kan hota på allvar med eget kunnande. 

Jag skulle till och med vilja säga att laget är topp fem i allsvenskan vad gäller passningsspel. 

IFK tror på vad de gör och har förmågan att styra och kontrollera matcher på bortaplan mot högkompetent motstånd som AIK och Häcken. Och sättet de gör det på imponerar - och överraskar. 

Det är inte länge sedan genomklappningen på Olympia men i stället för att sjunka in i ett gråtrist 2014 hittade IFK kraft och en formtopp som lovar väldigt gott. 

Betyget på säsongen, som närmar sig en tredjedel av allsvenskan, är mycket väl godkänt och i takt med att framgången drar fram ger det eko.

-De spelar med ett högt självförtroende, konstaterade Hasse Backe efter dusten i Solna.

Och: Det är bara Malmö som gjort fler mål (17) än IFK som prickat in 15 baljor.

Samt: Det har redan blivit ett skönt avstånd ned till bottenskiktet där Kamraterna krampade för ett år sedan.

 -----------------------

Fortsättningen då? Högintressant. Nicklas Bärkroth sliter på med sin rehab. Christoffer Nyman är bättre än någonsin. Fortsätter Emir Kujovic att näta i den här utsträckningen aspirerar han på skytteligatiteln. Andreas Hadenius och Rawez Lawan visade i går att det är en sylvass konkurenssituation.

Hemmamathen mot Hammarby blir största publikfesten på länge på Nya Parken.

---------------------

Elitidrottens osäkra mark är fascinerande. Det är inte länge sedan Alexander Axéns Örebro (bland annat i det här forumet) målades upp som poplaget som skulle fortsätta utmana. Som piskade dit Malmö FF och Elfsborg i cupen och var ett av landets hetaste lag. Nu, ett par månader senare, staplas inte bara förlusterna på rad. Allsvenskans jumbo, utan seger så här långt, trycker in bollar i eget mål.

-----------------

Förvånad att 67-årige Mathias Florén kliver in och dominerar derbyt för sitt Sylvia mot Assyriska? Inte alls. Sett "Florre" i såväl U21 som på träning och vänsterfoten är fortfarande lika äckligt känslig i passningsspelet.

 

 

 

 

IFK-veckan: WOW!

NORRKÖPING Hoppar i kvällstidningskostymen och summerar. "Pekings sköna supervecka". "Derbykungarna av Östergötland". "Segertrippeln som lyfter IFK". 

Eller så konstaterar vi kort: "Wow". 

Tre matcher - tre segrar. Nio pinnar. Starkt. Gefle sopades av banan. Bortaspöket mot Häcken skrämdes bort. En redan mäktig derbytrend mot Åtvidaberg förlängdes.

Igen: starkt.

---------

David Boo Wiklanders inträde i backlinjen stadgade upp defensiven. Säga vad man vill om göteborgaren, han har gått bort sig ett par gånger genom åren i Kamraterna men vilken tränardröm det måste vara att ha 30-åringen i sin trupp. Boo Wiklander har varit mil från en startplats men aldrig gnällt. Alltid fortsatt att jobba stenhårt. Edvard Skagestad, Marcus Falk Olander, Filip Dagerstål har alla stått före i mittbackskön men när det behövdes att tätas efter massor av insläppta mål klev Boo Wiklander in och såg till att fixa det.

Christoffer Nyman. Är vi framme i stunden vi och han väntat på? När det lossnar på allvar? Alhaji Kamaras flytt satte "Totte" i ett nu eller aldrig-läge. Mot ÅFF visade han att det är nu som gäller. Jobbet, det ihärdiga stenhårda slitet, har alltid funnits där. Nu blandar han det med en finess och spets som ska bli högintressant att följa.

Alexander Fransson saknades i bottennappet mot Helsingborg. Efter det tre matcher - tre vinster med "Alle" på mitten. Tillfällighet Knappast. 

Daniel Sjölund som jag snackade med här om sin roll i Peking är guld värd. 

-----------------

Andreas Thomsson var inte Guds bästa barn som spelare. Jag har fortfarande men när smålänningen för ett tiotal år sedan kapade Mikael Torin i samband med en träningsmatch på Östra. I går, när derbyt var på väg att rinna i från ÅFF, brann det igen hos Thomsson som vräkte upp armen som uppenbart träffar Linus Wahlqvist i ansiktet. Jag har sett situationen ett par gånger nu. Thomssons kroppspråk efter träffen avslöjar att direkt ångrar sig. Han vet inte riktigt var han ska ta vägen och sänker blicken ned i det papper som han håller i handen.

Det kunde blossat upp till en hätsk situation men när Janne Andersson väljer att skratta bort det hela fick domare Michael Lerjéus ett enkelt beslut.

Han behövde inte ta något. Situationen redde ut sig själv. Att Roar Hansen och Thomsson snackar om att Wahlqvist filmar - mjae.

I CMore-studion var såväl Hasse Backe och Olof Lundh ense att Thomsson gör bort sig. Liksom expertkommentator Pelle Blohm som kallar det just för vad det är: "klantigt". 

------------

IFK har fortfarande inte gjort mål mot målet vid Curva Nordahl. Fansen talar om en förbannelse. Efter Emir Kujovic straff - och returmiss börjar jag tro att det ligger något i det.

------------

Sleipner plockar poäng (1-1 borta mot Gute) även när de inte spelar bra. Det lovar gott.

----------

Ignatius "Igge" Malki i Assyriska har en förmåga att när han hittar rätt - så hittar han rätt. Avgörande 2-1 borta mot IFK Aspudden-Tellus i lördags var ett nytt praktnummer av Igge som dunkade in bollen klockrent från 16-meter. 

 

Gefle hade haft svårt mot ett "Skarpis" på is

NORRKÖPING 4-1 till IFK på Oddset? Någon? Nähe. Trodde väl det. Och inte trodde jag att Gefle skulle komma ut som de just vinglat av 24-timmarskryssningen från Åland.

Om Halmstad var bleka på Örjans Vall så uppträdde Gefle med samma övertygelse som de sista nattsuddarna i schlagerbaren fem i tre.

4-0 efter första kunde varit 7-0. Andra halvlek blev en avslagen historia som handlade om att spela av matchen mer än något annat.

När IFK slutade springa, slog av på takten och bevakade tilläts gästerna komma in i matchen och reducera.

Det var tre viktiga IFK-poäng. Inget snack om den saken. Förlusttrenden bröts. Tre pinnar ger arbetsro. Kniven är inte alls lika tätt intill struphuvudet inför Häcken borta på torsdag.

Men - och nu finns det risk att uppfattas som sur partydödare igen - rätades så många frågetecken ut?

Egentligen?

IFK kraschlandade efter 3-0 på Halmstad. Kan de undvika att göra samma sak igen mot ett på alla sätt farligare Häcken?

Det kändes aldrig som en värdemätare värd namnet mot ett Gefle som var bakis. Emir Kujovic hade julafton. Ingen bevakning. Ett försvar som bjöd på ytor och vägrade att kliva upp och ta kampen. 

Uppträdandet vid Traustasons 2-0 var parodi och summerade kvällen klockrent. 

-------------

Strakaste intrycken efter Gefle-matchen: Arnór Ingvi Traustasons bomb. Christoffer Nymans ständiga slit. En David Boo Wiklander som inte vill tillbaka till bänken. En fotbollsdansande Alexander Fransson samt att Nikola Tkalcic gav (tillfälligt?) svar på vem som ska ta platsen yttermittfältsplatsen i väntan på Nicklas Bärkroth. 

Och att en klåpare i lokalpressen trodde på Mirza Halvadzic i startelvan. Snacka om att luras upp på sjunde bänkrad. Killen, Halvadzic alltså, var inte ens med på bänken.

Men att Boo Wiklander petade unge Filip Dagerstål satte dock tidningskraken.

----------------

IFK Norrköping behövde det här. De körde över Gefle. Bästa tänkbara start på en högintressant vecka men laget, du och jag gör bäst i att ta 4-1-vinsten med sans. I går hade Gefle haft svårt mot ett Skarphagen som ligger på is. 

 

 

 

 

Unken doft av 2014

HELSINGBORG Även om IFK Norrköping helhjärtat försökte att plocka fram positiva smulor ur Helsingborgs-kakan så tycker jag att den mest smakade gammal utgången arraksboll. Avslagen. Torr och ospännande. 

0-4 blev 1-3 och och det gick inte att undgå att slitas tillbaka ett par månader i tiden när Peking var ihåliga, saknade ett eget spel och fumlade. 

Insatsen på Olympia var inte bra. Punkt.

Ska vi skrapa på ytan efter fyra spelade omgångar har IFK en seger - mot ett ursvagt Halmstad. Nästjumbon som i sin tur är utan seger. 

Fortsätter vi att skrapa på den där ytan ytterligare hittar vi åtta insläppta mål. Sämst i serien tillsammans med Örebro (vad händer här?) och Sundsvall (vad händer här!). 

Och lite ännu mer under den skrapade ytan hittar vi ett ojämnt IFK som egentligen bara övertygat i korta perioder. Första halvlek mot Örebro i premiären. Det glimrade till mot Elfsborg innan boråsarna kontrade sönder matchen och Halmstad var så dåliga att trepoängaren på Örjans Vall ska tas med största försiktighet.

Nej, det är ingen bra start på allsvenskan för IFK och det tar jag upp i den här krönikan som även varnar för att försöka linda in de här förlusterna (mot Elfsborg och Helsingborg) med tomma ursäkter. 

Alexander Franssons frånvaro fick konsekvenser. Inte bara för att mittfältaren själv saknades - det blev ett par rockader med mindre lyckat resultat. 

Alhaji Kamara och Nicklas Bärkroth är förluster som kan komma att kosta mer än vad jag tror någon hade kunnat ana. 

Ja, jag vet att det återstår 26 matcher. Att allsvenskan har ett helt liv kvar - men det finns en unken doft av 2014 över 2015. 

----------------

I Henkeborg är det muntrare tongångar. Den gamle storspelaren har fått en bra start på sitt nya jobb. HIF har inte startat bättre sedan guldåret 2011. Och Henkes facit mot IFK de tre senaste gångerna han mött Peking: 3-0 (med Falkenberg), 4-2 (med Falkenberg) och så 3-1 i går. 10-3. 

I den mixade zonen fastnade Astrit Ajdarevic och gav en kort men pricksäker analys.

- Vi var bättre än IFK på allt.

Silencio stampa - i division 4!

Solen letade sig fram ett par sekunder två, kanske tre  gånger, men resten av tiden var det novemberkallt på Nya Parken under IFK:s fredagsträning. Det hindrade inte mig eller Pessimist-Pälle från att följa passet. Det var tydligt att Janne Andersson insett vad som felade mot Elfsborg. IFK-managern satte upp en plan och beordrade press. Aggressiv och intensiv press på bollhållaren. IFK ska inte gå bort sig och blotta sig igen på samma sätt som de gjorde mot boråsarna.

Det var bra fart under den timme vi såg med en vass Emir Kujovic som stänkte dit de chanser han fick. Jag snackade med IFK-anfallaren efteråt.

26-åringen är den spelare som tagit flest avslut i allsvenskan så här långt. Det har ”bara” gett två mål (så här långt). Kujovic tyckte själv att han skulle hängt några till.  Framför allt börjar Peking-strikern känna att han är på att ta igen de två och en halv vecka han missade innan seriestarten på grund av skada.

Jag frågade Kujovic om han kände extra kilo press på axlarna att leverera efter Kamaras flytt.

Svaret:

- Jag har känt ansvar innan också. När jag började komma i gång i slutet av förra säsongen kände jag att jag ville ha ansvar och det har inte ändrats. Det var mer en förvåning när Kamara försvann. Det kom från ingenstans. Vi tränade på morgonen och hade familjelunch. Sen läste man på kvällen att han stack.

Tesfaldet Tekie tränar igen för fullt men om jag skulle sätta upp en IFK-elva efter hur Janne Andersson tänker så blir det Gentrit Citaku på nytt till höger på mittfältet. I övrigt samma elva som i 0-4-smällen.

-------------------------

Jag ramlade över den här fantastiska artikeln i MVT där alltså LSW (i division 4) kör silencio stampa. Igen: division 4.

--------------------------

Christopher Meneses är snart ett minne blott i IFK. Vänsterbacken från Costa Rica fick inget karriärlyft i Sverige, ratades ur VM-truppen och är långt i från en plats i Peking. En ohållbar situation för båda parter. Här meddelar Janne Andersson att Meneses är fri att sticka om han hittar vad han vill och IFK får vad de vill ha. 

---------------------------

Kristoffer Olssons första A-lanslagsuppdrag slutade med den där tråkiga fotskadan. Nu krigar Olsson på för att komma tillbaka i samma goda form som öppnade Erik Hamrén-porten för norrköpingskillen. Ramlade över det här klippet. 

--------------------------

Edvard Skagestad har fått speltid efter comebacken i Ålesund men det blev ett bryskt välkomande i Tippealigan för den floppade ex-IFK:aren: 0-5 i baken mot Rosenborg i premiären. 

-----------------------------

På måndag tar jag rygg på IFK mot Sundets Pärla. Henke Larsson var en jobbig jävel mot IFK i fjol. Med sitt Falkenberg knäckte han Peking med 3-0 på Nya Parken och 4-2 på Falkenbergs IP. 7-2 sammanlagt. 

 

 

 

 

 

 

IFK Norrköping är huvudspåret men Norrköpings lokala klubbar kommer även vikas utrymme i Fotbollsbloggen. Det senaste skvallret. Materialet som inte lämpade sig i pappret. Det här är forumet. David Iwung, 38 bast och med en förkärlek till Liverpool FC och feta riff, heter jag som skriver. Favoritspelare: Mikael Lindskog. 

  • Twitter
  • Twitter

Bloggar