David Iwung

Fotbollsbloggen

Pekings Party Pumpar På

NORRKÖPING Onsdag har blivit torsdag när jag efter tre webbartiklar (du hittar dom här  här och här ) varvar ned med - ett blogginlägg.

Trycktiderna pressas hela tiden. Det blir tightare och tightare utrymme. Mindre och mindre tid efter matcherna men arbetspassen blir längre och längre. 

Weird kombination men det tar vi någon annan gång. 

---------------

Det här ska ju handla om en ny urflippad match på Nya Parken. Det börjar att bli en skön vana. 

Precis som mötena med Helsingborg och Sundsvall fick vi en ny målfest och vilka baljor.

Det blev ny underhållande och händelserik afton där IFK på nytt visade klassen.

Första halvlek var av samma kaliber som första 45 på Guldfågeln. 

Jag kom på mig själv att tänka: "Intressant att se hur IFK kommer tackla situationen" när komfortabla 2-0 blev 2-2.

Funderingen han knappt ens dyka upp innan Linus Wahlqvist placerade in säsongens snyggaste bredsida bakom Kenneth Höie.

Att Emir Kujovic sedan tryckte in sitt 16:e och klev upp i ensam skyttetopp är bara så mycket Peking anno 2015.

------------------

Jag hade inte blivit förvånad om Peter Hunt hade slitit åt sig micken för att basunera ut: "Vi har sålt arenanamnet för 300 miljoner över tre år".

Ögonbrynen hade inte höjts en centimeter om Lasse Lagerbäck dykt upp på pressläktaren för att med hela handen peka åt Arnór Ingvi Traustason och i falsett gapat: "Han ska med till EM".

Jag tror inte ens jag hade hajat till om Pontus Franzén hade hittat en sångröst och stämt upp i Kamratsången i rätt ton. 

IFK Norrköping blir bara bättre och bättre för varje match känns det som. Som om de fortfarande i säsongens elfte timme hittar nya dimensioner i sitt spel. 

-------------

Med tanke på läget - skadefria, friska, i toppform och med en pondus och ett självförtroende som det strålar om - frågade jag Daniel Sjölund, Linus Wahlqvist och David Mitov Nilsson samma sak. "Att det knappast kan vara dukat bättre inför de fem sista omgångarna?".

De höll med. 

-------------

Nio raka för AIK. Utan Goitom och Etuhu i Sundsvall men Gnaget gnager på och åker till Norrporten och stänger igen. Andreas Alms mannar känns ruggigt starka. Matchen hemma mot IFK Göteborg (26 oktober) - jag får gåshud av att bara skriva om den.

------------

Från läktarplats såg det ut som David Boo Wiklander tappade all känsla och hängde både för länge och för bryskt i Sebastian Andersson. Att straffen var helt i sin ordning. 

- Solklar, tycker bland annat Linus Wahlqvist men fick inte alls medhåll av Boo Wiklander som menade att Andersson halkade.

Oavsett - IFK-mittbacken måste vara mer diskret där. Ha större känsla för vad som är okej innanför eget straffområde. Hade inte Linus Wahlqvist hittat rätt med sin fina bredsida kunde det mycket väl ha slutat med ett poängtapp för IFK. Kanske rent av förlust. 

 

Låt oss tala om elefanten i rummet

NORRKÖPING Det såg inte så sprudlande och piggt ut till en början.

Det var inte det där energiska och frejdiga Kamraterna som vi vant oss vid hemma på Nya Parken.

Kanske hade Sundsvalls fina bortaskalper mot Elfsborg och Kalmar medfört en överdriven respekt.

Kanske hade faktumet att nykomlingen plockat 16 av sina 26 pinnar utanför Norrporten Arena satt sig i Pekingspelarnas skallar. 

I det läget: vad gott det måste vara att ha två gamla uvar i laget.

Två bra, kloka gamla uvar och en pånyttfödd, fysisk urstark forward.

1-0-målet för IFK innan paus var inte bara viktigt – det var även talande.

Andreas Johansson såg att Daniel Sjölund stack på djupet. La en lite för lång boll (vi väljer det före att ”Daja” sett kvickare dagar) men Sjölund gav inte upp lädret.

Ålänningen hann, vred på hela sin kropp och fick bollen inåt straffområdet där Christoffer Nyman mötte med full kraft. Peking var – trots en ganska avslagen första halvlek – i ledning och det är givetvis även det talande.

Poängmaskinen hittar vägar att koppla grepp. Att avgöra.

Resten? Well, det var 13 galna minuter när allt gick IFK:s väg. Allt!

När alla hittar zonen. När alla växer samman till en löpande och inspirerande massa med vittring på guld klarar man tydligen av att smacka in fyra mål på 13 minuter. Jag har aldrig sett det tidigare - men det är heller ingen vanlig IFK-säsong. Far from. 

------------------------

Alexander Fransson var så bra. Så överlägsen. Så klok. Igen.

Mittfältaren  skallade in sitt femte mål för säsongen och ägde planen som vi sett honom göra vid ett par tillfällen nu. 

Det är nog bäst att IFK-fansen passar på att njuta. Det lär inte bli så värst många mer matcher i IFK för ”Alle”.

Det kan det inte bli.

Att han är kvar förvånar faktiskt.  Med det steget, med den utvecklingskurvan U21-landslagsmannen haft och den potential han besitter – han ska inte spela i allsvenskan.

Och vi kan alla se att han är redo att ta steget. 

---------------------------

Och när vi är inne på ämnet – den här upplagan av IFK Norrköping kommer vi nog inte att få se så mycket mer än sex matcher till.

Det är inget som Janne Andersson hymlar om heller.

IFK-managern är inställd både på att anbuden kommer att vara av den digniteten att klubben inte kan  säga nej.  Andersson vet även att det kommer bli en utmaning (kommer ha en artikel om det) att rekonstruera ett lika vasst lag.

---------------------------

Med risk att vara nålen som bryskt kraschar på IFK-fansens perfekt snurrande vinylplatta – men dagens IFK Norrköping känns som en avgångsklass en månad innan studenten.

Nästa termin kommer det att vara en ny klass.

Nya elever. Bättre eller sämre? Vem vet, det återstår att se – men låt oss ponera en ombyggnad utan Linus Wahlqvist, Alexander Fransson, Christoffer Nyman, David Mitov Nilsson, Christopher Telo och för den delen Emir Kujovic.

Ska vi kalla det för att Janne Andersson och kompani får något att bita i?

Visst, det är försäljningar som ger medel att värva men ovan nämnda spelare bär på värden utöver deras utsökta fotbollsmässiga egenskaper.

Det flyter vittblått blod i dessa herrars ådor. Det är inget man värvar. Eller köper. 

Hunt tar den ocensurerade vägen

NORRKÖPING Bosse Sundberg, Dolphins pensionerande klubbdirektör, hade det och IFK Norrköpings ordförande, Peter Hunt har det.

Förmågan att snacka så att reporteröronen växer. Så att det smattrar om tangentbordet. 

Dela med sig av tankar och uttryck som ger en rubrik eller två. 

Två herrar som inte drar sig för att trampa på en tå eller en hel fot för att lätta på åsiktstrycket.

Inte alltid populärt om du är mottagare av kritiken. 

Både Sundberg och Hunt är framgångsrika affärsman som inte nått dit de är för att de stryker medhårs.

För att de är konfklikträdda eller drar sig för att framstå som okänsliga med tuffa citat. 

De har haft chansen att välja väg när en reporter ställer frågor och de har valt den tuffa ocensurerade vägen. Fortsätter att ta den vägen. 

--------------

Peter Hunt är en dyrkad man av IFK-supportrarna. Ordföranden med den stora plånboken har räddat IFK:s existens och då är det svårt att inte stämpla in högsta popularitetspoäng.

Hunt har inte vunnit lika starka sympatier i och runt Nya Parkens innandömen där många tycker att hans stil passar illa. Att han skulle vädrat åsikterna med dom - inte i tidningen.

I går var det dags igen. Peter Hunt avlossade en salva men sa också att "Det är för dåligt av oss alla" att inte IFK lyckas att sälja in klubbnamnet bättre. 

Här  kan du läsa artikeln i sin helhet.

--------------

Sleipner kommer inte missa det här.

De har bäddat väldigt bekvämt för sig - sju poäng ned till tvåan Linköping City med sex matcher kvar - och har ett långt ifrån skrämmande spelschema kvar.

I veckan skrev Josef Massi på för två nya år. 

Det som imponerat mest på mig med årets Sleipner-upplaga är fysiken.

Martin Andersson, Viktor Adsell Sjöberg, Alexander Radesjö kan löpa sönder vilket division 2-motstånd som helst, ja de skulle ställa till det för lagen i ettan med med sina gigantiska lungor.

Jimmy Karlsson höll jag fram till David Mitov Nilssons utveckling som stadens bästa keeper. 

Framför allt verkar det ha lagts en järnstark kamratkänsla i den stora truppen.

Alla är faktorer som gör att vi har division 1-fotboll på Nya Parken 2016. 

 

 

Han snuddade himlavalvet

NORRKÖPING -Vad är det för match?

Funderingen dök upp i skallen innan Andreas Johansson bredsidade in avgörandet som satte eld på Nya Parken.

Ja, redan när Darijan Bojanic smackade in kvitteringen med högervristen. Och igen när Robin Simovic drömmålade Helsingborg i ledning. 

Då hade vi Pekings smått makalösa finish kvar. 

-Vad var det för match?

När såg vi den här urladdningen senast? När spelades det en match som svängde så fantastiskt skönt?

Som innehöll så fina mål? Som var så skönt dramatisk?

Det var känslor under och det var känslor efter. Kanske framför allt efter. 

Henrik Larsson - han kunde alltså förlora mot IFK Norrköping - kokade och förvarnade att han skulle tala i rubriker i CMores intervju.

I mina öron var det en ganska städad attack mot domare Pandzic som mer stank dålig förlorare från Henkes sida.

I Kamraternas omklädningsrum var den en annan sorts emotionell storm.

Jack Nordholm, IFK:s mediaman, hade igång filmkameran som bland annat visade Andreas Johansson leda det bubblande omklädningsrummet i segersång. 

Inget konstigt i sig. Det hör en seger till - men adrenalinet pumpade fortfarande i matchvinnarens kropp.

Kaptenen, segerrusig och upprymd på samma gång, påminde en övertänd sångare sekunden han äntrar scenen.

När han snuddar vid himlavalvet och äger världen.

Lagkamraterna backade nästan för den smågalne Johansson som ser ut att ha tappat det.

I själva verket avslöjar han bara hur mycket han älskar stunden. Hur gott segern smakar. Hur viktig trean var.

Självklart säger sångsekvensen i omklädningsrummet en del.

Eller den säger allt.

Om Johansson och om hur ett lag mår efter att att de kravlat sig upp från de utdömda och vänt till en vinst som gör att de hakar på i den sanslöst ovissa tabelltoppen.

-----------------

Väntat att  Alexander Fransson är med i Håkan Ericsons trupp till EM-kvalmatcherna mot San Marino och Polen. Ericson hyllade den elegante IFK-mittfältaren när jag snackade med förbundskaptenen ute i Åby för ett par veckor sedan. Fransson lär få speltid.

Linus Wahlqvist hade ingen av sina bättra kvällar mot Helsingborg och har mer att bevisa för guldcoach Ericson som sa följande om IFK:s högerback:

- Jag tror mycket på Linus men jag vet inte om det är som inner eller ytterback. Jag tycker han måste upp ett par växlar för att hålla högsta nivå, men det kommer nog komma.

 

 

 

 

 

 

Kamara dödade IFK:s segerchans

NORRKÖPING 19 avslut PÅ mål. Bommade frilägen. Upprullningar. En kraftig slutforcering - som till slut gav utdelning med Alhaji Kamaras vänstervolley.

Lika mycket till en spark i klockaspelet för ÅFF, lika förlösande var kvitteringen för Kamraterna.

Jag förstår om sex ton malayisk frustration rann av Alhaji Kamaras axlar i samma sekund som hans boll gick i nät bakom smått fantastiske Gustav Jansson - men varför satte inte IFK-anfallaren av efter bollen? 

En Zlatan mot Tyskland ni vet. En "Kom igen - nu åker vi hela vägen-signal" till medspelare och supportrar?

Visst skulle IFK-forwarden gjort allt för att sätta bollen i spel med en gång för att inte ödsla dyrbara sekunder i kvitteringsjakten.

Igen: jag förstår om Kamara ville ta emot världen på sin välsvarvade bringa men tre pinnar måste vara viktigare än att ta på sig hjälterollen i det läget av matchen i och i den toppstrid Peking befinner sig i.

-------------------------

Jag såg derbyt på lokal och det var fler som reagerade över Kamaras val att dra av sig tröjan - given varning - och "stoppa" matchen längre än nödvändigt.

Paradoxalt dödade Kamara IFK:s chans att gå för tre poäng när han räddade en poäng. 

Kraftpaketet från Sierra Leone har fysiken, han har hjärtat och passionen men har en del att lära i spelförståelse.

Hur han ska löpa, när han ska löpa till exempel.

Inte bara att jaga efter bollen nästa gång han kvitterar på stopptid i en match som ägs av hans eget lag. 

------------------

Skaplig cuptorsdag som väntar. IFK Norrköping-Akropolis, Sylvia-Brommapojkarna och Torstorp-Djurgården. 

---------

 

 

 

IFK Norrköping är huvudspåret men Norrköpings lokala klubbar kommer även vikas utrymme i Fotbollsbloggen. Det senaste skvallret. Materialet som inte lämpade sig i pappret. Det här är forumet. David Iwung, 40 bast och med en förkärlek till Liverpool FC och feta riff, heter jag som skriver. Favoritspelare: Mikael Lindskog. 

  • Twitter
  • Twitter

Bloggar